Modifierad verkning

Vi är utbildade hovformsspecialister enligt SANHCP och verkar kundhästar därefter.

Vi anpassar dock alltid verkningen till individen i samråd med ägaren och därför kan vi inte hävda att vi använder oss av ”standardverkning enligt sanhcp” alla gånger det gäller friska hästar. Detta är något vi lärt oss av erfarenhet i praktiken. Vi anpassar verkningen efter hur känslig hästen är, om den visar på ömhet, i vilken kondition/hull hästen är i, hur hovarna ser ut (även när hästen är frisk), hur mycket den används och på vilket underlag, om den har andra skador eller besvär, hur hästen har blivit verkad innan osv, osv.

Under året som gått har jag modifierat verkningen på mina egna hästar. Det har visat sig helt enkelt att standardverkningen enligt SANHCP inte gett bra resultat. För er som minns förra året, då vi fick problem med ömhet efter användning av Verm-X. I perioder har våra sulor blivit förtjockade, vilket betyder att de använts på ett sådant sätt att hästen vill skydda dom själv. Antingen felaktigt belastat eller för mycket (beroende på förtjockningar). Vi tycker inte att det är ett naturligt eller önskvärt tillstånd för en frisk häst. Vi tycker också att verkningen ska vara sådan att hästen inte ska bli ömfotad, eller behöva ”skydda” hovarna efter en verkning. Då har man tagit fel eller för mycket. Detta har jag upplevt efter att ha hållt efter hovväggen vid sulnivå. När vädret ändrats och markerna har skiftat mellan mjukt och hårt har sulorna tagit stryk. Med bakgrund till påfrestningen av Verm-X kurerna har inte mina hästar kunnat röra sig problemfritt alla gånger.

Detta har fått mig att reflektera kring verkningen och hur man ska förhålla sig till den. Därför har jag också ändrat verkningen av mina egna hästar, till vad som faktist läkt hovarna och fått hästarna att återigen vilja röra sig problemfritt på alla underlag. Det är alltid vårat mål och syftet med hovvård.

Jag måste säga detta eftersom jag frångår vad vi lärt oss på utbildningen och riktlinjerna enligt SANHCP, för att kunder och övriga också ska veta att det inte är något SANHCP står bakom. Utan detta är ett steg i vår egen utveckling.

Jag ska vara ärlig och medge att jag till och med övervägt att sko mina hästar, eftersom ömhet inte är acceptabelt. Hästar ska inte utsättas för ömhet på grund av envishet för sakfrågan. Med skor som alternativ, lät jag hovarna vara för att låta hovväggen växa ner. Med 2-3 mm hovvägg började sulorna släppa stora sjok av avdödat material. De började läka och hästarna började gå bättre. Jag lämnade trakterna, verkade traktstöden och justerade endast hovväggen vid tyngdpunkten av hovens belastning. Detta för att hovväggen inte ska vara det enda viktbärande. Med denna verkning har sulorna skålat sig, de har fått en hålfot. Hör och häpna – vidare trakter och balanserade hovar utan ömhet! Dessutom är strålarna stora, hela och fina.

Vi är lärda att alltid ha trakterna vid sulnivå för maximalt stråltryck. Detta är också behandlingen mot trånga trakter. Att jag låtit trakterna vara på en höjd av 3-4 mm över sulnivå har tvärtom visat sig bredda trakterna och också läkt mittstrålfåra. Varför? Min teori är just för att den avgörande faktorn för stråltryck är och alltid kommer vara att hästen först och främst måste traktlanda. Hästen måste våga ta ut steget och använda sina hovar. Gör den inte det, så spelar det ingen roll om man filar på trakterna i en evighet. Sedan måste man beakta också att hästen alltid sjunker några millimeter i underlaget iallafall. Så denna höjd av hovvägg och trakt ger knappast en viktbärande hovvägg.

Man måste placera hästen i verkligheten och hoven i det vanliga underlaget. Hoven är nästan alltid nedsjunken, till och med flera centimeter. Jag tror på att om hovväggen ska följa en frisk skålformad sulas form så kommer den automatiskt vara högre än sulan. Därför ska man inte ta ner den till ”sulnivå” så att säga. Det är endast på stallgången hästen egentligen inte sjunker ner något. Men hur mycket stråltryck får man där iallafall? Även fast trakterna är något högre, har strålen markkontakt. Den ska såklart inte hänga i luften. Avlastar man sulan så läker den. Därför kommer man också snabbare till lägre trakter trots att de inte verkas lägre, för att förtjockningar dödas av.

Med denna verkning har mina hästar äntligen kunnat börja motioneras kontinuerligt utan diverse åkommor och har därför ett utseende av en använd hov. Hovväggen är rundad och detta även på undersidan. Den är som en tjock skopa som skyddar hoven från alla håll. Nu även från undersidan. Mig till minnes fick vi en liknande verkning av hovväggen på vintern av våran första hovvårdare, då för bättre fäste.

Det måste vara en oerhörd prioritering för bibehållandet av hästhälsa att kunna fortsätta motionera den. Att ha perioder med mindre motion, på grund av övergång och andra ursäkter ÄR på bekostnad av hela hästens hälsa. Hela matsmältningssystemet, cirkulationen och reningen av kroppen är beroende av rörelse. Fungerar inte dessa, så läker inte heller hovarna. Så vad man än gör, ska man försöka hålla igång hästen på det sätt som går. Dessutom är det en psykisk belastning för hästen att inte kunna röra sig som den vill. För ett flyktdjur skapar det stress och oro.

Jag tycker alltså inte att det är nödvändigt att på friska hästar verka till och framförallt hålla hovväggen sulnivå. Att verka under sulnivå kallar vi för brutalverkning och det ska man aldrig göra. Vi har rundade hovväggar över sulnivå.

Annonser
Det här inlägget postades i Alla inlägg. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Modifierad verkning

  1. Anne-Lene Stenlöv skriver:

    Hej Tjejer! Så intresssant och bra skrivet, kan hålla med till 100 % om denna modifierade verkning.
    Tack för att ni skriver så utförligt och detaljerat och att man kan få ta del av era tankar och erfarenheter. Ni är GULD värda. A-L

  2. annahane skriver:

    Skulle vara kul med detaljerade bilder, gärna om ni har tagit bilder på era hästar förr och nu så man ser skillnaden i hoven som ni skriver om 🙂 jag har hört Hov-Hanna prata liknande om hovar och verkning. Hon har också kommit till slutsats att lämna mera hovvägg än vi får lära oss vid standardverkning enligt vildhästmodellen. Dr Bowker talade i motsatt riktning, och ansåg hovväggen ansvara för 5-20% av viktbärandet. Han talade mycket om den ”dirt-plug” som ska skydda hoven och fylla upp strålfårorna som en skyddande padding, och förkastade det som han kallar ”peripheral loading” och ”peripheral loading devices” såsom järnskor, boots utan padding, och hårda betonggolv. Det mest naturliga för en häst är väl att helt enkelt fylla hoven med material så att det blir stråltryck och sultryck. Isåfall så kan en hovvägg bli avlastad även om den är lite högre än sulan? Beroende på underlag såklart.
    Nåja.. detta tål att diskuteras! 🙂

  3. Ulrika Eriksson skriver:

    Hej vad roligt att läsa att ni också har kommit fram till samma saker som jag själv och min kompis har gjort vad gäller sanhcp:s verkningsmetod och den ”modifierade verkningen”. Men i ärlighetens namn så har vi fuskat genom att köpa Pete Rameys dvd:er och böcker. Vi verkade tidigare enligt sanhcps metod i flera år men tyckte inte att hovarna utvecklades. Det slutade med att Birgitta var hem till oss och verkade i samband med en helgkurs som vi deltog i. Efter denna kurs insåg vi att vi hade tagit för lite enligt den metoden, när vi började verka enligt metoden så ömmade hästarna betydligt mer, den ena tom fast han hade boots med tjock sula i.

    Pete Ramey är noga med att poängtera att han inte verkar enligt någon metod utan hela tiden enligt hästens förutsättningar. Jag kan varmt rekommendera Rameys dvd:er och för oss riktiga nördar även den tjocka bibeln ”Care and rehabilitation of the equine foot”. Han har riktigt spännande, genomtänkta och fungerande sätt att verka bla fånghovar. Det är kanske fusk att inte komma på allt själv men det går mycket fortare och gagnar därför hästarna.

    Nu när jag verkar andras hästar är det ännu viktigare att hovarna utvecklas till det bättre fort och det gör de inte om de ömmar. Ofta får jag försäkra kunder om att jag inte verkar enligt Sanhcp:s metod just för att de har dåliga erfarenheter av denna. Jag misstänker att många järnskor istället för att prova en annan hovvårdare vilket är synd.
    Ulrika

  4. Emma skriver:

    Jag vill också gärna se detaljerade bilder på erat nytänk 🙂
    Emma

  5. sofie karlsson skriver:

    Tack för att ni delar med er av era sätt att utföra hovvård kan bara säga att vi har samma tankar och att jag verkar mina hästar på samma sätt vilket ger bra resultat och pigga glada hästar Med vänlig hälsning Sofie

  6. Klara Forsström skriver:

    Jätteintressant att läsa! Vill också gärna se fler bilder på hovarna! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s