Veterinärer och länsstyrelsen

Vi fick en frågan om vi kunde titta på en barfotahäst som blivit avskodd i höstas och verkad av två andra barfotaverkare sedan dess. Den hade blivit ömfotad och fodervärden undrade om vi kunde komma och titta för att ge våran åsikt. Hon hade märkt att hästen blev ömfotad efter verkning och ägaren hade även noterat att den tidigare verkaren verkat i sulan dock visste hon inte hur. Vi tyckte såklart att det lät som att det var fel på verkningen om hästen blir öm i anslutning till den, men bad också fodervärden att ta bort hästen från gräs och bete om det kunde vara en möjlighet till ömheten.  En häst tar inte skada av att inte gå på gräs, men för att utesluta reaktion på det så är det bättre att ta bort den orsaken. Vi bestämde en tid en vecka senare, för att ömhet pga gräs skulle isåfall ha gått över. Denna häst hade ingen diagnos på fång, utan vi rekommenderade detta endast för säkerhetens skull – helt utan att ha sett eller träffat hästen. Under denna veckas tid kollade en smådjursveterinär hovarna och fodervärden meddelade oss att hon ansåg att hästen hade bärrandsröta. Jaja sa vi, bärrand är den delen som sitter under skon och en barfotahäst får alltså inte den typen av röta. Det skulle bli intressant att se. Dagen innan vi kom hade iallafall veterinären ångrat sig angående bärrandsrötan.

När vi sedan kom ut var hästen enligt fodervärden mycket bättre och visade upp denna på grusplanen utanför stallet. Hästen visade inte på någon hälta eller istadighet utan gick på normalt dock med lite stelhet i kroppen. Hovarna såg inte speciellt märkvärdiga ut heller, hovväggen var lite flikig och hade fått en liten separation och därför putsades den bara av. Det fanns inget som kunde kallas för bärrandsröta och inte heller lamellrandsröta. Endast denna lilla separation som vi antar vara resultatet av lite bakterier i vita linjen. Det enda vi anmärkte på var strålröta och tipsade fodervärden att spraya med kopparsulfat för att behandla den. Hästen gick precis lika bra efter verkningen, om inte bättre och tog alltså ingen skada.

Hästen hade alltså inte någon hälta, hovsjukdom eller diagnos. (diagnos får bara sättas av veterinär) Det finns inget intyg eller journal som visar på att vi verkat en ”häst med hovsjukdom”. Hästen har inte heller varit medicinerad av samma förklarliga skäl. När vi kom ut till hästen vid det här tillfället var också smådjursveterinären på plats i stallet utan att anmärka på våran verkning, vilken hon såg eftersom hon gick förbi och hälsade. Hon var också informerad av fodervärden att vi skulle komma ut och verka denna häst. Denna veterinär borde ha haft kännedom om diagnos om sådan fanns och också följa sina egna skyldigheter som djurhälsopersonal  och ha informerat oss om ”hovsjukdom” eller diagnos om sådan fanns när vi var där. För att hindra oss att verka en sjuk häst, samt för hästens bästa föra en dialog så att den får bästa tänkbara vård. Denna veterinär sa inte ett ord till oss. 

Denna smådjursveterinär som alltså smög omkring när vi var där utan att säga något till oss, har en veterinärkompis som vi kallar för veterinär 2. Via mail efter detta enda besök hos hästen har vi fått uppgifter om hur smådjurveterinären som var på plats när vi verkade hästen – har ljugit för veterinär 2 om vad som egentligen har hänt. Vartefter veterinär 2 baktalar oss för vidare personer som anlitar oss till sina hästar, för att de inte längre ska göra det!

Citat  ”de heter Emmi och Elina. – Sankala? sa hon då. Ja, hur så? Jo då berättade hon via någon kollega hört att ni behandlat en häst med hovsjukdom och att det är olagligt.”

Helt sonika för att vi ska uppfattas som kriminella då hon uttryckligen påstår att vi bryter mot lagen och utsätter oss på så vis för andras missaktning. Andra som inte har något med denna häst, fodervärd, hästägare, stall eller ens samma stad att göra.  Uppsåt till förtal och lögner utan grund framkommer alltså.

Hästen hade ingen hovsjukdom vare sig enligt smådjursveterinären, fodervärden eller oss. Därför kan man inte heller behandla för någon hovsjukdom. Vi har inte behandlat denna häst med annat än gett fodervärden en sprayflaska kopparsulfat mot strålröta. Därmed har inte vi personligen ens sprayat hovarna. (nog för att det knappast är olagligt)

Båda veterinärerna tycks ha brutit mot sin tystnadsplikt och sekretess som djurhälsopersonal. Hur veterinär 1 ställt till det med sina egna skyldigheter förstår man av att

• Hon var på plats när vi verkade hästen vid det första tillfället. Hade hon kännedom om hovsjukdom vilket hon påstår till denna veterinär 2,  borde hon ha meddelat oss det – vilket hon inte gjorde – utan valde istället att bakom ryggen baktala oss i efterhand. Denna veterinär hade ingen dialog överhuvudtaget med oss. 
• Denna veterinär 2 har i sin tur talat med andra personer och vidarebefodrat vad nummer 1 har sagt  samt kryddat själv med sin egen personliga förakt mot oss för att utsätta oss för andras missaktning.

Vi vet med all säkerhet att veterinär 2 har våra telefonnummer (och namn) och har kunnat ringa oss själv närsomhelst och ställa frågor, prata eller föra dialog. Framförallt om man genuint bryr sig om hästens bästa och sitter inne med information som kan leda till en förbättring för hästen borde denne alltså kontaktat oss om oro funnits (vilket endast uttryckts på annat håll).

Vad jordbruksverket säger om djurhälsopersonal

Vad gäller specifikt godkända hovslagare och icke godkända. Vi räknas som icke godkända och alltså gäller följande oss:

Behandlingsförbudet innebär att du inte får:
 behandla djur som kan misstänkas har en epizooti eller en zoonos,
 utföra operativa ingrepp, ge injektioner eller utföra behandlingar som kan orsaka
ett lidande ”som inte är obetydligt”
 behandla djur som har fått lugnande, är sövda eller har injicerats med
lokalbedövningsmedel.

Inget av detta har vi gjort!

Vad veterinärer (djurhälsopersonal) har för skyldigheter.

”Du som tillhör djurhälsopersonalen har tystnadsplikt i din yrkesutövning. Tystnadsplikten omfattar även dem som arbetar tillsammans med dig.. Att ha tystnadsplikt innebär att du inte får berätta om eller använda dig av information som rör dina kunders drifts- och affärsförhållanden. Tänk då också på att även information som kan verka vara privat kan vara av sådant slag. Skulle det prövas om du brutit mot tystnadsplikten är det vad du borde ha insett att du inte skulle säga eller använda dig av som prövas, inte om du verkligen avsåg att säga eller använda dig av informationen. ”

Vidare kan man också titta på vad lagen säger om förtal eftersom vi känner att tystnadsplikten brutits med uppsåt. ”Med förtal avses att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning.” Vi har bevisligen förlorat kunder på grund av vad denna veterinär sagt om oss (som privatpersoner med namn nämnda). Huruvida brottet är grovt avgörs hur stor spridning ryktet får och vilken skada det medför.

På torsdagen den 26/7 var andra gången vi träffade denna häst. Fodervärden hörde av sig några dagar innan och sa att hovväggen hade börjat flika sig om vi kunde putsa till dessa. Att göra detta räknas inte heller som någon slags behandling mot hovsjukdom (vilket fortfarande inte hade diagnostiserats utan bara sagts bakom ryggen veterinärer emellan)  När vi gjorde detta fick vi reda på att dessa personer anmälde fodervärden/hästen/oss till länsstyrelsen. Två inspektörer var ute dagen efter och tittade på hästen fredagen den 27/7. De beslutade att hästen måste skos av en godkänd hovslagare och endast denne får avgöra om hästen skos av igen.

Fodervärden meddelade dessa inspektörer via telefon innan besöket att hästen aldrig används utan boots på grusunderlag och om denna kommer travas eller galopperas på grusväg eller grusbana måste bootsen vara på. Annars är det att utsätta hästen för något den inte brukar utsättas för. Boots räknas som beslag enligt djurskyddslag. En häst ska med beslag skyddas mot ömhet på de underlag den inte klarar av. Dessa två inspektörer, trots denna information, tvingade hästen att springa på grus utan boots och utsatte alltså själva hästen för onödigt lidande. För att sedan fatta beslut om att hästen måste skos. Enligt lag har dessa inspektörer ingen befogenhet att besluta något sådant. Boots räknas som ett fullgott alternativ och de enda som använt hästen utan beslag är alltså dessa två inspektörer själva. De kan inte besluta om vad för slags beslag hästen måste använda och inte heller ge en ensam hovslagare vetorätt/beslutanderätt om hästens omvårdnad.

”hovbeslag: material eller anordning
som skyddar, understödjer eller ger
fäste åt hästens hov, t.ex. hästskor,
barfotaboots eller hovplast”

Hästen har ännu inte till dagens datum fått någon diagnos för hovsjukdom och därmed kan inspektörerna inte ens besluta att det måste vara en godkänd hovslagare som verkar eller skor hästen. Utan diagnos räknas hästen som frisk och då får vem som helst ägaren anlitar utföra jobbet enligt svensk lag. Järnbeslag botar ingen diagnos enligt någon vetenskaplig studie och kan inte heller beodras som behandling. Avser dessa veterinärer och inspektörer att hästen lider av en hovsjukdom borde det ju rimligen beslutats att efter intyg behandla hästen med lämplig vetenskaplig och beprövad metod. Järnskor är alltså ingen sådan känd metod.

En annan intressant aspekt är att dessa två inspektörer är en veterinär och en hovslagare som specifikt sa att ingen barfotaverkare får röra hästens hovar. Dessa inspektörer fick tillgång till våra namn och telefonnummer och kunde också ringt närsomhelst under dagen och ställt frågor om vad vi gjort, hur, när o s v men valde alltså att gå på hörsägen, vilket vi redan ovan förklarat endast är personlig smutskastning utan grund. Man antar att om hästen riskerar att bli dömd till att ha järnskor på sig – och att ingen barfotaverkare får röra den – så för att göra en noggrann och korrekt utredning åtminstone höra sig för med någon av barfotaverkarna som sett hovarna för att få en klar bild och ett händelseförlopp. Hur kan man annars döma nån? 

Ingen av dessa personer har kontaktat oss eller någon annan barfotaverkare som haft med hästen att göra.

Tur är att vi är medvetna om hur korrupt hästvärlden är och därför dokumenterar extra mycket allt vad vi gör. Just för att det sällan handlar om hästens bästa utan om prestige och självhävdelse gentemot andra. Därför har vi såklart filmat hästen innan och efter att vi har rört den och kan bevisa att den inte haft någon hovsjukdom. Att vi inte behandlat hästen på något sätt och att hästen inte påverkats eller utsatts för något lidande när vi har varit där. Detta skulle inspektörerna såklart fått reda på om de gjort sig besväret att kontakta oss. Filmen har vi klippt ihop för att censurera och hålla inblandade anonyma, dock har vi mer material i sin fulla helhet att visa om detta kommer gå vidare. Samt annan bevismaterial om uttalanden o s v.

Filmen är skapad som ett försvar för att bevisa att det veterinär 2 säger inte är sanningen. Vi ber er alla att stå upp emot denna jäv som finns bland veterinärer och inspektörer och sprida denna historia för att upplysa andra om hur illa det kan bli. Visa hästägaren erat stöd och uppmuntran till att anmäla inspektörerna för att ha utsatt hästen för onödigt lidande och besluta om sådant de inte har befogenhet till. Visa också på det patetiska med dessa veterinärer som uppenbarligen bryter mot både lagar och skyldigheter i sin iver att försöka smutskasta oss. Detta är helt klart ett fall där de gör en sakfråga på hästens bekostnad. Det här handlar inte ens om hästen är barfota eller inte, det handlar om vem som gör vad för hästens skull! Fundera på det.

Så vem har brutit mot lagen egentligen när vi ser över alla lagar?

Stå upp för våra rättigheter som hästägare att själva besluta vilket beslag vi väljer att ha på våra hästar och vår rätt att slippa spika i hästhoven! 

About these ads